En typisk senegalesisk promenad
Jag gick ut en sväng på förmiddagen och njöt av det mulna vädret och kom hem efter några timmar precis när skyfallet började. Under promenaden stannade jag ofta och bytte några fler ord än Bon Jour med olika människor. Senegal är rätta platsen om man gillar att träffa folk och snacka bort en stund.
Först på dagordningen var en ganska lång konversation om ett husbygge som går väldigt bra. Det är massor med folk som jobbar flitigt på objektet. Patron/Byggmästare satt i en vilsam stol på andra sidan av gatan och övervakade sina gesäller. Han var väl i min ålder och kunde hygglig engelska så det blev en lång diskussion om byggteknik mm.
Efter det besökte jag två familjära strandkök och blev erbjuden mat på båda ställena men tackade vänligt nej genom att puta med magen och klappa på den och påstå att den var full. Senegaleser bjuder alla och alltid om de har något ätbart. I så fall blir man tilldelad en sked och en plats vid 10-liters baljan med ris, yassa, fisk eller kyckling allt i en härligt oaptitlig röra där alla gräver runt med sina skedar. Svält har jag inte sett här ännu och mycket lite övervikt bland lokalbefolkningen. Barnen är glada och livliga och leker och sportar. De vuxna sitter i grupp och har samtalsterapi hela tiden om de inte jobbar.
Jag gick också till en fabrik på stranden där man processar tång för export till kineserna påstod grabbarna som höll på att tvätta och skölja tång helt ren. Sedan får den torka när solen skiner. Hela processen bedrevs under bar himmel.
Nu ska jag bara invänta de andra så blir det strax en något enklare middag än igår här på Ambre. Imorgon ska jag följa med Lycky Luc och kolla på tomtmark. Han är inne på den linjen att bosätta sig här efter pension nästa år. Det är nog ingen dum idé.
//FarSan//
Kommentarer
Trackback
