FarSans blogg, make no mistake about it

---

I morse följde jag med Heide till jobbet för att nyttja hennes lågpristelefon och ringa till min mor som varken mailar eller läser blogg. Oroa er inte, vi betalar själva för privata samtal så det syns inte på era skattesedlar. Därifrån tog jag en lång morgonpromenad och ju hetare det blev desto oftare tog jag paus i skuggan. Det är normalhett igen och regnet från igår är redag glömt. Vid ett bygge hade några murare fikapaus. De öppnade kockosnötter med murslevarna och det såg intressan ut så jag släntrade dit och skakade deras sträva hårda händer och sa Bon Jour. De ville veta var jag kom ifrån så jag sa Almadies varpå alla unisont gapflabbade åt mig. Sedan fortsatte jag med en välriktad högerskruv och sa Henke Larsson varpå nytt garv bröt ut. Då var jag välkomnad för nu visste de att jag var svensk och inte något annat.

Genast hackade en av killarna upp en nöt åt mig och räckte över, det var ingen stor uppoffring för de stod med en försvarlig hög mellan sig. Jag sippade i mig den lite söta ljuvliga vätskan och kände genast att detta har jag gått miste om så många år. Efter drinken önskade vi varandra lycka till och jag tackade och gick. Betala hade varit en oförskämdhet insåg jag. När murarlaget bjuder ska man tacksamt ta emot och inte förolämpa dem med pengar, men sådant där är alltid en svår balansakt.

Ha en bra dag ni också.

//FarSan//

---

---

Alla har väntat på det, dom säger spontant "vad härligt väder". Det är klart att det är härligt att bli blöt av regn i 25-gradig värme. Första månaden här har vi mest bara haft solsken med undantag av några regnskurar. Nu kom minst en månadsranson på en gång. Det började med ett tjusigt tropiskt åskväder med blixtar och dunder inom 500m. Sedan har det öst ner. Gatan framför hotellet där vi bor tillfälligt omvandlades till en sjö som endast Pajero och Landcruiser kunde köra igenom. Småbilar stannade och slog av motorn och flottades över med handkraft.

Själv gick jag ut för att göra lite ärenden i det sköna varma regnet. Jag trodde jag klev på säker mark men sjönk en gång till anklarna så jag blev helt lerig. En vänlig biltvättare lånade ut hink och svamp så jag kunde få bort värsta gäggan från fötter och sandaler innan jag klev in på banken.

Jag fortsatte ned Down Town Dakar i taxi och det gick ganska bra bortsett från att taxins torkarblad ständigt hakade i varandra och chaffisen körde därför med en hand på ratten alt växelspaken och den andra på vindrutan för att frigöra torkarna från varandra. Skicklig var han för han tog mig till rätt adress direkt nämligen TAP-flygbolaget. Där blev jag påmind om att konfirmera och rekonfirmera mina flighter DKR-FRA. Tydligen kör alla bolag överbokningsstrategin på Afrikarutter för jag har aldrig sett en tom stol på de 5 resor jag gjort i år.

Efter det så började jag besväras av mina smutsiga fötter så jag tänkte att det är bäst att skaffa ett par sandaler till att alternera mellan vid tvätt. Jag drog mig i riktning marknadskvarteren och det är inte svårt för man blir verbalt ditsläpad av alla marknadspimps som jagar kunder. Snart hittade jag en skobutik, läs ett plastsjok på trottoaren med prydliga drivor av sandaler. De var dock alla av ökenmodellen i läder och jag ville ju ha tvättbara. En av grabbarna sa att det ordnar han, vänta här en stund. Jag väntade och åt min lunchbanan och snackade skit med alla pimps som ville dra mig därifrån. Så dök sandalerna upp och som sig bör började jag med att uttrycka mitt missnöje över design och kvalitet. Efter vi debatterat detta och även motsv för de jag hade på fötterna så frågade jag efter hans askingprice. Karn hade ingen skam i kroppen utan nämnde 25000XOF så jag kommenterade inte budet utan vände och gick därifrån. Snart hade en löpare fångat in mig igen och väste 7000, jag fortsatte promenera. När jag kände mig mogen gav jag motbudet 2000. Aldrig blev svaret så jag promenerade vidare för att snart bli infångad igen, den här gången av butiksägaren som sa ge mig ett seriöst bud så jag högg till med 5000, betänk vilken höjning 150%. Slutligen enades vi om 6000=9€, ganska dyrt för ett par sandaler i Afrika så jag kände mig lite lurad efteråt fast jag bara betalade 25% av utgångspriset. Där nere Down Town kommer jag alltid att bära stämpeln Okunnig Tourist i pannan så jag tror att jag avstår från shoppingturer om jag inte har min shoppingkonsult Tessan med mig.

//FarSan//

---

---

I morse klev vi upp tidigt före gryningen för att göra bankärenden redan när de öppnar klockan 07:45. Vi skulle bland annat få ut vårat gemensamma check-block. Jodå visst hade de producerat checkar med förtryckta namn på och blockat dem prydligt. Heide tog sig en snabb titt och nickade nöjt och som vanligt räckte hon över blocket till mig för "Proof Reading" med mina mycket kritiska falkögon och en oförglömlig QA-erfarenhet från svensk industri. Efter ett par sekunder brast jag ut i okontrollerbart gapskratt. Dom hade mycket riktigt tryck två namn på checkarna, dels Heides med vårt gemensamma efternamnnamn och dels hennes fullständiga namn som gift inklusive alla mellannamnen. Någon Göran syntes inte i tryck. Klart som fan att man måste skratta sig fördärvad åt sådan otrolig humor. Vi hade ju trots allt lämnat korrekta underlag inklusive kopior av passen.

Jag vet ju att ett gott skratt förlänger livet och under vår första månad har jag förbrukat en hel EU-årsranson av skratt här och dessutom upptäck att ju mer jag förbrukar desto större blir budget. Arg har jag bara blivit en gång och det var inför samma dj-a Middelmanager på banken. Så idag hade jag peppet mig före med att tyst upprepa "Bli inte arg". Vad han ställde till med tidigare är så pinsamt för honom så det vill jag inte skriva offentligt om. Det kunde ha kostat honom jobbet men jag nöjde mig med en Creole-utskällning och minst ett dussin ursäkta och förlåt från honom.

Mest hela tiden skänker Senegal enbart glädje och underbara upplevelser om man själv har den positiva attityden.

//FarSan//

---

---

Vi fick en liten regnskur för några timmar sedan. Genast kröp sniglarna ut på äventyr från sina fuktiga gömslen. Det är mäktiga modellen, mellan 5 och 10 cm långa med stilig kaross. Jag höll på att trampa på en på trädgårdsgången, man misstar sig lätt och tror att det är vissna löv som ligger där. Eftersom Patron Jean-Marie är här nu så frågade jag om de är ätbara: "Nej de är alldeles för sega, som gummi. Men jag tror jag har franska i frysen. Vill du ha det i kväll?" Om jag Vill! så nu blir det Escargots till förrätt.

Fortsätt och njut av helgen, ta er en läcker snigel eller kanske ett dussin, mina vänner.

//FarSan//

---

---

Jag ska berätta en liten saga som delvis är sann:

"För 59 år sedan var Indiana Jones ute i Nicaraguas dzjungel på ett av sina vanliga äventyr. Vem mötte han där om inte lilla söta Speedy Gonzales som hade gått vilse hemifrån. Han slöt Speedy i sin muskulösa famn och torkade hennes tårar för nu var hon uppriktigt ledsen. Famntaget tenderade att utvecklas och Speedy fann Indiana mycket attraktiv. För att göra en lång historia kort, nio månader senare födde Speedy tvillingar. Den stora frågan hemma på bygatan Penalty Row var vad de båda tvillingflickorna skulle döpas till. De tjugo älste överlade och kom som vanligt fram till en god kompromiss. De mycket välskapta och glada flickorna skulle heta Speedy Jones och Indiana Gonzales! Sagan fick ett lyckligt slut som sig bör."

Nu till verkligheten 58 år senare och detta är sanning. För några dagar sedan dinerade jag och Heide tillsammans med en nyfunnen vän. Jag understryker vän. Vilken enderbar människa och hennes namn är Indiana Gonzales. Hon berättade själv om alla lustigheter som hon upplevt pga sitt trevliga namn. Harrison Ford borde ta med henne i nästa uppföljare för den kvinnan har mycket att berätta om från barndom, Sandinisttid, storstäder och avlägsna byhålor runt globen. Hon är den typ av person som man känner så stort förtroende för att man utan vidare och helt osett skulle köpa en begagnad bil av henne till det pris hon begär bara man fick möjlighet till det.

No Offens Dear Indiana, Heide and me Love You!

//FarSan//

---

---

Jag visste inte att det fanns en sjätte. I morse vid frukost fick jag se det. Ramon kom till bordet med en gammal sliten och urblekt ex-army hat on his head så jag frågade, varför? När han då tog av den förstod jag varför han hade haft den på. Saida hade under natten tagit ur flätorna ur hans hår och sedan hade han missbrukat shampoo. Krullet var om möjligt större än vad Mikke Jackson hade på den gamla goda tiden innan den fysiska yttre omvandlingen startade. På med hatten igen, vi skulle ju till frisören i dag hade vi bestämt tidigare i veckan. Jag fick ju ett friklipp av min senegalpolare Biram tidigare så nu skulle jag skicka vänligheten vidare.

Efter mycket letande lyckades taxichaffisen ta oss till salongen och vi satte oss i stolarna. Min medellängd togs ned till 1,5 mm på någon minut. Med Ramon kämpade den andra frisören i en dryg halvtimma. Resultatet blev till belåtenhet, sidorna urtunnade med skarpa rakade kanter, så ock över pannan och toppen ca 10 mm hög. På golvet låg en driva med mörkt brunrött solblekt afrokrull och Ramons hår var lika svart som det bör vara. Helnöjda så jag betalade ca 90SEK för oss båda tillsammans. Här kan man unna sig salongsklipp emellanåt och gärna bjuda en kompis också.

Jag drog vidare med oss på en liten businesstour till flygbolag och bank och sedan vidare genom lyxhotellet Sofitel Teranga och ned till Plagen. Ramon hade Photosession av de vackra vyerna och sedan vidare till en restaurant på en pir över den skummande, mullrande Atlanten för att äta lunch. Ramon förädlade majon till Dijonnäs, mmmm, läckert till grillspetten av oxfilé.

Medan jag sitter här under tropikfläkten i skuggan på verandan och pekfingrar ned min blogg så dyker Patron, Jean-Marie upp efter en månad i förra hemlandet Belgien. Ett kärt återseende och dessutom en bjud-ölmugg vid min sida nu. Han är mycket glad åt att vara hemma i Almadies igen för EU är bara jobbigt tycker han när man har vant sig vid livet här och det går fort kan jag intyga redan efter fyra veckor här. I september åker jag till Norrbotten och säljer bilen och till våren tillbaka dit igen och säljer "sommarstugan" (vilket skämtsamt ord för att beskriva ett ställe där det är 15 grader varmt, snålblåst och regn var annan dag och man oroar sig ständigt för hur länge veden ska räcka!)

Till helgen kanske vi går på Roots Reggae festival. Skulle vara mysigt att höra de franskspråkiga ursprungsvibbarna. Det hela hänger på om Heide orkar hålla sig vaken så sent på natten efter en strävsam vecka i kaoset på jobbet.

Jag önskar alla mina läsare en Bon Weekend!

//FarSan//

---

---

Karin, Johan och Tysken Markus har bokat sina resor hit till 21 aug. Vi ser fram emot deras ankomst. Jag har bokat rum åt dem på "Falty Towers" där jag och Heide bor till 1 sept.

Vår bostad blir tillgänglig 1 sept och alla detaljer diskuterades igen med mäklaren i går em. Vi har redan shoppat det nödtorftigaste, exv 4 st split AC, kyl-frys, tvättmaskin, stand fan för köket, datorbord med stol samt en Grand Lit Complete. Suzukin ska jag skriva på för nästa vecka säger säljaren. Hon hjälper mig  med all red tape för hon är experten, Chief of Operations är hennes yrkesroll, hon kan fixa det som inte ens rörmokare och elektriker i samarbete klarar av.

Jag och Ramon hade en mycket intressant touristisk upplevelse i går fm. Jag tog oss med taxi till grannbyn n´Gor Village. Vi ögonshoppade i en Indisk Super Marche och Ramon blev helt exalterad över alla goodies. Många kände han igen från Georgia/USA exv blandningen av majo och mustard som är så god till grillat. Vi kollade också lite på kläder men Ramon tyckte de var för dyra. Efter det masade vi oss till plagen i hettan. Där var inga badgäster utan fiskarkollektivet drog not och fångade alla möjliga besynnerliga fiskarter, trumpetfisk, blåsfisk, thiof, dorade, capitan i mängder mm mm. Blåsfisken torkar de och gör lampskärmar av dem. För fisket nyttjar de tama pelikaner, en lystrar till namnet Oscar och betedde sig som Chief Pelikan, vilka driver fisken mot plagen och sedan drar de ut noten med båt utanför. Stora, ja jättestora killar och små, ja även förskolegrabbar hjälptes alla åt efter bästa förmåga. Det var reality show för jag och Ramon var de enda touristerna där. En snubbe änmälde sig som guide han var liten och mager och såg ut som en lillebror till Sammy Davies Jr och snackade på som en sådan på engelska. Han visade sedan hur traditionellt båtbygge fortfarande pågår på plagen. De håller också getter där för att proteindieten inte alltid ska vara fisk. Han förklarade hur de traidar fisk mot grönsaker eller säljer den för ca 2000XOF=3€/kg direkt till slutkund eller billigare till fiskmarknaderna. Vi fick också smyga genom de smala gränderna till lilla torget där två av det tjugohövdade byarådet av de älste satt och överlade, vidare till heliga trädet för två önskningar, förbi moskeen där en relativ ung bland de älste högläste dagstidningen för de riktigt gamla. Därefter kom vi ut ur fiskebyn. Jag ville tacka Sammy Jr och ge en slant till honom, men nej nej pengar ville han inte ha. Han föreslog att jag skulle finansiera en säck ris. Jag tyckte det lät OK och slängde upp en stor sedel på disken, men det räckte inte så Sammy jagade iväg efter ytterligare pengar. Kollektivet fick ris för några dagar gissar jag och och jag och Ramon fick oss tidernas bästa upplevelse. I bland var Ramon, ex army man så nervös i de smalaste gränderna att jag var tvungen att säga till honom på bredast möjliga accent: "Walk on man, I´ll cover your ass" Ramon answering: "Really?!" Innan vi skildes åt ville Sammy Jr ha mitt namn på en papperslapp, vi enades om stavningen "Georges" med hjälp av den lappen ska han inkludera mig och inte bara mig utan hela min familj i sina böner.

I morse var det sedan dax för nästa event. När vi kom ned till frukost höll Gabrielle på med att slänga ut allt löst från köket på verandan. Jag stack in skallen genom dörrhålet för att säga Bon Jour och nyfiket kolla vad som pågick. Stanken av "Radar" var stark. Hon sprejade och gormade på på Creole. Saken var den att under natten hade en arme av kackerlackor invaderat köket. Det vara dock bara små näpna ca 15 mm långa, men dom var desto fler. När Radarn verkat och hon fått ut flertalet på golvet skottade hon upp dem med sopskyffeln. Sedan har hon skurat och fejat därinne hela fm.

Jag bad Heide förklara för Gabrielle på riktig franska att vi inte har fobi mot kackerlackor men att vi skulle bli rädda om en tiger kommer smygande i trädgården, då skrattade hon sitt varma skratt.

O n O

//FarSan//

---

---

Vi har fått nytt sällskap på Ambre. Igår anlände Ramon och Saida, han är hispano från USA och hon är något så otroligt snyggt som kommer från nordöstra Afrika. Tanterna gick till jobbet efter frukost och jag släpade ut Ramon på långpromenad. Vi gjorde hela västra udden av Afrika, kors och tvärs, sedan avslutade vi med lunch vid vattenkanten hos Chez Fatou Kim. Efter det var jag helt slut och har just vaknat efter en 2 timmars Power Nap.

Det är fn så jobbigt att guida tourister.

//FarSan//

---

---

Kära familj och vänner, inkl GW-Crew!

Nu ser det ut som vi har ordnat det som blir vår och eran Base Camp i varje fall två år framåt, kanske längre. Heide ska bara dra det genom kvarnarna och signera och pynta, sedan är det klart.

Jag ger ingen detaljerad beskrivning här utan om du är intresserad av att komma och besöka oss, vi får gott om plats för gäster, så skicka en "förfrågan" till [email protected] så skickar jag en detaljerad beskrivning av en plats som erbjuder slappa lugna varma dagar, bad i nord eller sydatlanten, daglig surf samt golf och tennisbanor inom gångavstånd. Det finns tom skate-inlinesbar asfalt redan vid dörren och det är ovanligt i denna del av världen.

Bäst är dock själva läget på Campen, men mer om detta i ett privat och personligt mail.

//FarSan//

---

---

Det är vad jag har gjort idag. Jag var ned till mitt favorit lunchhak: Chez Fatou Kim och käkade pasta med tomatsås enligt menu men det visade sig vara mer röd chilli än tomat i såsen. Gissa om det brände gott. Perfekt för min smak.

Stället är också ett favoritställe för surfare men det var dåligt med surfen, vindriktningen var tydligen inte rätt även om det blåste hårt. I stället hade två surfkillar tagit med sig draken av typen glidarvinge med två snören.Jag bekantade mig med Edvin och Joan, båda 16 år och hjälpte till att reda ut linorna som var hårt tvinnade. Joan var en mästar på att loopa och Edvin var nybörjare och körde ofta i backen. Jag fick också prova och som bekant är min koordinationsförmåga och motrik urusel så Joan fick rycka in och ta mig ur krashlandningssituationerna. Vi hade mycket roligt, skrek, skrattade och cheera på som galningar. Lek Kan Alla Behöva(LKAB) vilket är ett Staffan W citat, alltså han med strump-TV!
 
När jag stillat min leklust försökte jag göra lite bankärenden men det sket sig pga min nästan oförståeliga Creole. Jag måste Enlevera Heide från kontoret i morgon så vi gemensamt kan fixa lokala VISA-kort mm.

Testa flyga drake, det är kul!

//FarSan//

---

---

Vi har varit här drygt två veckor nu. I kväll kan man se månen på en helt klar himmel och dessutom njuta av en NV-bris på balkongen iklädd endast lungin från Kolkatatiden, den håller ännu. Ibland friskar vinden i så jag blir orolig för att de fullmogna papayorna ska ramla till marken och bli fallfrukt, men å andra sidan blir det supersurf att titta på i morgon. Det är väl ca 25 grader varmt nu vid midnatt så det känns helt perfekt. Down town Dakar i dag var det som i abborröken hett och osigt.

Jag förmodar att fullmåne också pågår på Anören och på Avasladan. Den är särskilt vacker där för den har ju inte synats under de ljusa veckorna. Här är det bara en av alla andra fullmånar och den står nästan 90 grader upp. Där uppe ligger den nästan och flyter på vattnet. På Avasladan ligger kanske Vindören i vägen och blockerar sikten för mina kära där. Låter det här som hemlängtan mina kära? Nä glöm det!

Det är nog genomsnittligt, statistiskt säkerställt att livet här i Almadies är minst 10% bättre än på Anören, beaktat det något magra konfidensintervallet samt den blygsamma normalfördelningen allt grundat på de fåtaliga observationerna.

Vidare har jag upptäckt att det sociala livet i Almadies är något bättre än på Anören. Här chattar jag upp ca 10 personer per dag och där var det vägföreningsmöte med prat och fika en gång per år. Ja ibland var jag väl och störde grannarna utan egentlig anlednining också.

Nu önskar jag er alla frusna norrbottningar en vacker fullmåne och minst 0 grader varma nätter så att inte blasten fryser och pärena uteblir till surströmmingen.

//FarSan//

---

---

Jo hon dök upp vid Katedralen 09:00 precis som vi kommit överens om och det är en bra start att vara punktlig om man har mig som arbetsgivare. Jag har alltid sett ned på slarvrar som inte passat överenskomna tider; Det vet alla som jobbat tillsammans med mig.

Vi drog vidare till Casino, Dakars största SuperMarche. Där fanns allt som en europe vill ha för att inte drabbas av hemlängtan, mao inget jag egentligen behöver och knappast vill ha heller. Vi stoppade tre saker i korgen, Tessan en 2-pack Scots Brite och jag en ask Kleenex och en burk Raid myggspray. Sedan tittade vi på tyska Wurstar, franska Patéer, holländska Ostar, italiensk Pasta osv. Jag förklarade för Tessan på våran Creole att jag vill inte äta sådant! Jag vill att hon lagar Local! Hon log varmt mot mig. Local innebär grönsaker, frukt, fisk och åter igen en annan fisk, kyckling, någon gång beef, lamb, vail och oftast ris eller annars pommes. Det dricker man gärna mineralvatten eller en local Gazelle=mellis till.

Vi drog vidare genom två olika möbelvaruhus, Orca och jag hittade dom stolar jag ska köpa när vårat lokala konto blivit fyllt med XOF. 1XOX är värd lite men har du 655XOF=1€ så kan du åka taxi en 1/4-vägs in till centrum Dakar från Almadies. Så för 35SEK är man nere på stan efter ca 15 minuters resa.

När vi drog runt i hettan i centrum så såg jag en shop som sålde bla Stand Fans. Det behöver man exv i köket för där har man inte AC, dvs Tessans revir, så jag satte igång och prutade och fick bara ned den 20% men slog till i alla fall för Tessan nickade bifall. Fick slänga ut ca 200SEK men det är den värd för den har tre hastigheter och gissa vem som blev glad när jag investerade så häftigt på arbetsmiljösidan redan första arbetsdagen.

När vi sedan skildes åt tog jag burken med myggspray ur plastkassen och räckte över Brittorna och Klenexarna till Tessan. Många stora vita tänder såg jag då. Men tänk på det om ni någon gång vill etablera er i länder med lägre levnadsstandard, inga stora gåvor är bra för relationerna med personalen. Däremot lagom och lagom ofta funkar bäst.

Allt för nu, vi ska strax ut och kolla det som jag hoppas blir vår bostad, men mer om den när vi ev har nyckeln i hand.

//FarSan//

---

---

I morse när byggjobbarna/egenföretagare i byggbranschen/daglönare gick till sina arbetsplatser såg jag bland andra vad vi i Sverige kallade en "Hejare". Nu finns där bara kranförare eller på fasta arbetsplatser traversförare.

En hejare var den som lyfte byggmaterialet från marken våning efter våning uppåt i den takt som huset växte på höjden. Här tillämpar man den manuella teknologin fortfarande. Snubben jag såg var den största senegales jag sett hittills och verkade bara bestå av muskler. På ena axeln bar han en ca 5m lång 3" fyrkant träbalk med brytrulle i ena ändan. Linan hade han i en prydlig kringla på huvudet. I ena handen bar han vad som tidigare kunde ha varit en Unikabox men som numera ersatts av plastkassen; mat för hans "motor" mao.

Strax kom muraren. Han hade egen brukhink innehållande murslev, murarhammare, huggmejsel, riktlinerulle men dock inget vattenpass; så jäkla perfekt behöver det inte bli och man kan ju ofta syfta mot atlantens horisont här.

Timmermannen hade såg och hammare i näven, förmodligen tillhandahåller byggherren spik i den takt som de slås in.

Det är en stor byggarbetsplats hela Almadies men jag tror inte ni svenska grabbar gillar lönevillkoren.

//FarSan//

---

---

Så blev jag tilltalad när jag tog min morgonpromenad. Liksom många andra som försöker snacka svenska men har annat modersmål så hade den här killen också problem med våra norrländska rullande tungspets "R".

Crescendot på nattklubben Nirvana i huset intill hade väckt mig vid 6-tiden. De har öppet 23-06 alla dagar utom måndag så det är livat nästan varje natt och en verklig samlingspunkt för Dakars stekare, dock inga kotelettefrillor av naturligt krulliga skäl. Inträdet på fre-lö är 10000 XOF=150 SEK (det är ca 10% av en normal månadslön för en arbetare här), men andra dagar täcker drinkandet entren. Bratsen var på väg hem i sina farsors Auidi Q7 och hade lite fripassagerare på Foot-railsen vilka klamrade sig fast i Roof-railsen.

Nåväl, snubben som provade sin svenska hade bott ett tag i Stockholm. Så pass länge att han droppade namnen på stationerna från T-centralen och söder ut. I varje fall åkte vi förbi Gamla stan, Slussen, Medborgarplatsen, Hornstull, Gullmarsplan och hamnade även i Alby. Jag vet inte om detta är 100% korrekt men jag blev mäkta imponerad av hans T-banekunskap redan vid Slussen. Som så många konversationer slutade även den här i en ansökan om arbete, killen ville bli min trädgårdsmästare och hade svårt att acceptera att jag inte har någon trädgård och att jag planerar att bo i en lättskött lägenhet med några krukväxter.

När yngre ungdomar än jag kommer på besök vill jag varmt rekommendera Nirvana. En av mina Locals inom UNICEF säger att det stället även drar hit folk från down town Dakar, så förmodligen U can dance the night away och inmundiga billig local brew Gazelle=mellis. Men avstå gärna efterfesten av hälsoskäl och ta taxin hem till FarSan och sov bort muskelvärken efter allt vilt dansande.

Inte att förglömma, bratsen har ett följe av Naomi-copy-cats för att beskriva dem någorlunda korrekt. Om man får säga så så har gud begåvat Senegal med mycket skönhet.

Ha en bra dag

//FarSan//

---

---

Ja vi har shoppat på oss en bättre beg bil av en av Heides kollegor som snart lämnar stan. "De e en Zuka" som min stora idol Erik Fernström skulle ha sagt. Han körde ju oftast sin sommarturneer i folkparkerna på en Zuka. Dock ingen 2W utan 4WD i vårat fall, närmare bestämt en Grand Vitara om det nu säger något. Det blir plats nog för 5 vuxna och den har även möjlighet att förses med lastbågar på takrailsen så vi får med "ungarnas" surfbrädor. I bagageutrymmet finns anslutning för kylbox så man kan ha kallt vatten med sig på expeditionerna. Den ser skinande ny ut och har gått 800mil. Vi fick den för ett vänskapligt pris så det var bara att skaka hand efter en liten provtur runt Almadies.

Ett till stort framsteg är att vi har anställt Tessan och hon börjar på tisdag. Vårt första gemensamma uppdrag är att gå ut down town market och börja plocka ihop baskittet för ett hushåll. Vi ska träffas kl 09:00 utanför Katedralen, hon föreslog den mötesplatsen, antagligen för att hon är katolik.

Nu återstår "bara" att skaffa fram den permanenta bostaden. Vi har surrat en hel del med mäklaren men det går inte att få kontakt med ägaren till lägenheten vi vill ha varken på telefon eller mail. I morgon ska vi göra nya försök och jag ska också titta på alternativa lägenheter eller villor. En vacker dag löser det sig, vi är inte ett dugg oroliga och lider ej heller någon nöd på Hotel Ambre. Exv i går kväll blev vi matade med ungsbakad aubergine med tomatsås, kalvstek med ris och som avslutning en delikat fruktsallad. Den serverades i papayaskal och bestod an trädmognad papaya och knaspriga äpplen, en underbar kombination både vad avser smak och textur, täckta med vispad grädde. Papayan kom givetvis från ett av hotellets träd. Nu kanske ni förstår varför utvandrare hycklar så mycket om Hardship.

Ha det bra!

//FarSan//

---

---

Kanske kan man ana att det finns någon Bow Rider där ute. I bakrunden ser man vad som av locals kallas "Tit- Mountains" pga att de är välformade och båda av ungefär samma storlek. Bortom klippudden liggar Dakar down town ca 15 minuter taxiresa bort. Men till Dakar åker jag sällan, jag har bara varit dit en gång på två veckor och då var det en Local Friend som tog med mig till hans barberare. Så nu har jag en stolt Senegalesisk Hockeyfrilla på ca 2,5 mm.

//FarSan//

---

---

Jo det är för att Heide har börjat jobba åt UNICEF i Västafrika. Och varför har hon gjort det då? Jo för att hon gillar "conceptet" UNICEF bättre än något annat FN-organ eller liknande. Hur kan man då gilla UNICEF? Jo det kan man få en hint om om man orkar läsa 17 sidor text som döljar sig bakom nedanstående länk. Det är ett tal som en Kul kille höll inför Sveriges riksdag 2006. Mannen heter faktiskt Kul och det kan man heta om man är född i västra Nepal en veckas gångväg från närmaste busshållplats. Kuls levnadsöde i sig visar att med vilja och lite tur kan man komma ganska långt.

http://www.unicef.org/infobycountry/files/StockholmParliamentspeech.pdf

Hans tal ger en smickrande beskrivning av Sveriges mycket positiva bidrag till bildandet och utvecklingen av UNICEF. Men vad annat att förvänta sig när Statsminister Persson sitter i salongen, förlåt kammaren heter det visst.

Någon regnig sommardag tycker jag ni ska ta er tid att klicka länken. Jag gjorde det i går kväll och satt som klistrad.

//FarSan//

---

---

Om du vill se något ointressant så klicka på:
http://www.smhi.se/cmp/jsp/polopoly.jsp?d=5489&l=sv  och sedan vidare "Världen"  "Afrika"  "Dakar"

http://www.smhi.se/cmp/jsp/polopoly.jsp?d=5489&l=sv

Det händer inte mycket här och vad ska man snacka med folk om när man inte har vädret att snacka om?

//FarSan//

---

---

Hej igen!

I em var jag på lite längre utflykt ända till grannbyn. Jag ville kolla några nya vyer, men det är inte lätt, vart man än vänder sig så har man Atlanten i blickfånget. Iaf så hittade jag ett ställe där massor av locals surfade och  där det fanns prisvärda måltider. Jag vågade endast beställa pommes med ketchup men de envisades med att bjuda in mig till grötfatet där många delade på käket, dock med varsin egen sked. Dom är gästvänliga senegaleserna och särskilt mot svensken.. Henke Larsson.. det är vår ambassadör i denna del av världen.

Nu väntar nästa tagning på terassen, fisk på menyn. Alltid färsk fångad med stekpannan så att säga.

//FarSan//

---

---

Bon Jour!

Hotel Ambre är vår tillfälliga adress i Almadies, en förort till Dakar, där vi bor till vår lägenhet är klar att flytta in i. Lägenheten ligger bara 500 m härifrån och jag tar ofta mina promenader förbi för att konstatera att om något överhuvudtaget sker så är det med snigelfart. Men vi lider inte här och nu.

Att bo på Ambre är som att vara med i en dokusåpa och exhibitionister som jag och Heide trivs. Synd bara att jag inte sett kameraplaceringarna ännu.

Bygget har Falty Towers stuk. Här finns Chef och Sous Chef samt tam huskatt. Max är vi 8 gäster runt bordet i matsalen på terassen och där bjuds det enbart på delikat mat som man inte blir magsjuk av. Dinner always at 8 pm sharp! Make no mistake about that, then you´ll suffer severe punishment! Bygget är utsmyckat med African Art så det nästan känns lite spooky.

Det mest humoristiska är dock ägarparet Jean-Marie och hans hustru Nicole. De talar perfekt engelska ala "Allo Allo Emliga Armen". Det är svårt att inte le lite när konversationen blir som mest högljudd, vilket den oftast blir efter ett par flaskor av billigt ungerskt vin på bordet. Maten är som sagt superb och drycken av kategorin "value for money". Afrikansk pilsner är dock ett bra alt eftersom den inte är så stark, ca mellisstyrka och det blir man ju inte uppkäftig av.

Vi tror också att vi funnit vår blivande hemhjälp, Therese. Hon är i dag på läkarkontroll och om hon är frisk nog så anställer vi henne omg. Tessan är ett kapitel för sig i dokusåpan. Ca 50 år ung afrikanska av traditional build som man säger här om imposanta personer. Givetvis snackar hon franska men förstår ett och annat engelskt ord. Tessan och jag får utveckla vår egen creole-dialekt tillsammans. Gäster i vårt hem kommer hon att hålla inom herrans tukt och med franska förmaningar, hon är katolik.

Jag provar ladda upp detta om inte min WLAN redan har brutits vilket ofta sker här.

Bon Journée!

//FarSan//

---