Deutschland bye bye
Då är alla mina väskor packade. Det blev 8 stycken i varierande storlekar. Massor har jag släng bort och Röda Korset har fått ett och annat som inte behövs i värmen. Det samlas fort trots att vi bara bott två år här.
Nu kan jag ta det lite lugnt och sitta i kvällsolen på balkongen.
I morgon 14:40 går flyget och vi kommer fram ca 12 timmar senare, det är inte så långt till Dakar, tänk på det mina vänner. Ni är varmt välkomna!
//FarSan//
Vi är i kungliga hufvudstaden
Nu är allt klart. Farsan och Chevan är i stan, hemma hos Stina. Färden fortsätter nu utan Cheva mot FRA och vidare DKR, men först väntar en god middag hos libanesen på Söder.
Stockholm i mitt hjärta, nä fel!
De som verkligen finns i mitt hjärta är mina kära döttrar som jag åter träffat här samt i någon mån min Cheva-truck som tog mig hit till fjollträsk utan problem på vägen. Karin plockade jag upp på Karro efter nattskiftets slut 07:00. Det fick jag invänta i glada grabbars sällskap på Café Kärven i Solna. Fiket öppnade 05:00 just när jag kom körande längs Råsundavägen och snart var där fullt av stammisar, givetvis working class Heroes som käkade äggmackor med falukorv på, så en truckande norrbottning blev varmt välkomnad i gänget och vi ljög generöst för varandra i en timma drygt. I sällskap med Karin drog jag sedan till Hammarbys höjder och hann träffa Stina några minuter innan hon cyklade till jobbet på Kungsholmen. Jag ser mer av dem senare i dag och i morgon med.
Under resan ned slog jag två rekord: Jag har aldrig kört på så lite diesel per mil med Chevan. Trots att jag låg på ganska bra drog den strax under litern och det måste jag tacka Bildoktorn Andreas Sandberg för. Han har ställt trucken i utmärkt skick.. Nu ska den nog bli välbekant i Stockholmstrafiken också för jag lämnar den i flickornas vård eller blir det våld? Karin är riktigt sugen och i em ska vi gå igenom den muntliga instruktionsboken för givetvis har jag ingen skriven bok om specialbygget; Chevachassi med Mercedesdrivlina helt enligt Andreas obefintliga ritningar. Så jobbar en stor konstnär.
Det andra rekordet jag slog var att jag aldrig tidigare förbrukat 14 timmar på att köra Luleå-Stockholm. Många kaffepauser, kanelbullar och skräpmat i både Skeå och Svall, det obligatoriska besöket på MAX har jag givetvis gjort.
Det är en härlig känsla att glida längs E4 i ett redigt stort fordon! I Dakar hoppas jag hitta något liknande fordon fast då med 4WD så jag kan ge mig ut på riktiga äventyr där inga vägar finns.
Jag slutar här för nu börjar tröttheten kännas och jag tar en liten tupplur innan jag ska ut och göra stan i sällskap med Karin som nu ligger hemma på Söders höjder och sussar sött.
//FarSan//
Nu sopar jag igen spåren
Jag är i Luleå några dagar till för att hjälpa min mor Greta med flytt till äldreboende. Efter det ska jag "hem" till Tyskland och ödelägga vår egen bostad där. I juli dyker jag och Heide upp i Dakar, Sénégal och bosätter oss där.
När jag väl har etablerat internet i Dakar och fått lite ordning i vårt nya hem så får jag tid att skriva lite mer frekvent. Kanske berätta om väder och vind vilket är helt ointressant för det är lika alla dagar: 28-32 grader, NV 5 m/s. Men det händer väl alltid något nytt när man kommer till en ny miljö. Vi hoppas på många överraskningar, helst positiva.
Over n Out
Göran
