Äntligen!
Nu har Zlatan spelat sin första match i Barca-jersey och det gick helt enligt förväntan: 3-0 till Barcelona mot Athletic Club. Leo var helnöjd med Zlatan som assistent och gjorde de flesta målen. Zlatans första spanska mål lär inte dröja. Detaljer hittar ni på:
http://www.sport.es/alminuto.asp?op=partido&subOp=alMinuto&idPartido=665
Där kan ni sedan följa hela säsongen, mer än 70 matcher blir det. I år förväntas Barca sopa hem alla troféer igen som senast. By the way, Dani och Noelia var på CL-finalen i Rom i år och de är så små och söta så engelska fansen sög tag i dem och lyfle upp dem i luften och kysste dem trots deras Barca-kostymering. Det hade varit en trivsam och bra final för fotbollsälskare, inga knytnävar.
Varför blev jag då så plötsligt kunnig i Spanska La Liga? Jo igår var de två nyfunna vännerna här, Vikke och jag blev bekanta med dom i mangroveträsket i Sine Saulom deltat, närmare bestämt i Toubacouta på hotel Keur de Saloum. De är två spanska ungdomar, Dani som fyller 30 idag och hans sambo Noelia som fyller år 17 mars, nästan 30 år. Dom kom hit igår på natten klockan 3, jag plockade upp dom utanför Nirvana Club som är Det kända landmärket i Almadies. I natt vid ettiden skjutsade jag dom till flygplatsen för deras semester var slut efter att i tre veckor ha genomkorsat nästan hela Senegal med 7-sitsig djungeltaxi. Det är ett prisvärt sätt att resa här och rekommenderas varmt till ungdomar. Elin och Fredrik provade den modellen tor Toubab Dialauo och var nöjda.
Kul hade vi här hos oss, brunch med andra gäster också, ut i regnet därefter. Sedan inköp av färdigpizza och uppvärmning av Tessans afrolasagne som smakar hott och underbart. Även en pava bubbel köptes in så att vi fick en skvätt att förgylla födelsedagsstarten med vid midnatt. Vi åt även köttbular, rökt skinka och dadlar, det är ju ramadan nu och då måste man bara vräka i sig dadlar efter solens nedgång för att orka till nästa solnedgång.
Nu har jag och Vikke alltså löst frågan om logi när vi besöker Barcelona då är vi inbjudna att bo hos Noelia och Dani i deras hus.
Så här ser de ut:
Här är vi på väg i plast-pirougen in i mangroveträsket, närmast kameran en jättelycklig Vikke som döljer sina känslor väl. Till höger Dani vilket polisongen avslöjar. Justa bandanas bäres av spanjorer, Vikke som vanligt i farsans hatt. På kvällen delade vi bord och erfarenheter från våra resor och hade jättetrevligt. Därefter tog Vikke och jag en tropisk dusch i regnet som vräkte ned.
Hola Hola!
//Göran//
http://www.sport.es/alminuto.asp?op=partido&subOp=alMinuto&idPartido=665
Där kan ni sedan följa hela säsongen, mer än 70 matcher blir det. I år förväntas Barca sopa hem alla troféer igen som senast. By the way, Dani och Noelia var på CL-finalen i Rom i år och de är så små och söta så engelska fansen sög tag i dem och lyfle upp dem i luften och kysste dem trots deras Barca-kostymering. Det hade varit en trivsam och bra final för fotbollsälskare, inga knytnävar.
Varför blev jag då så plötsligt kunnig i Spanska La Liga? Jo igår var de två nyfunna vännerna här, Vikke och jag blev bekanta med dom i mangroveträsket i Sine Saulom deltat, närmare bestämt i Toubacouta på hotel Keur de Saloum. De är två spanska ungdomar, Dani som fyller 30 idag och hans sambo Noelia som fyller år 17 mars, nästan 30 år. Dom kom hit igår på natten klockan 3, jag plockade upp dom utanför Nirvana Club som är Det kända landmärket i Almadies. I natt vid ettiden skjutsade jag dom till flygplatsen för deras semester var slut efter att i tre veckor ha genomkorsat nästan hela Senegal med 7-sitsig djungeltaxi. Det är ett prisvärt sätt att resa här och rekommenderas varmt till ungdomar. Elin och Fredrik provade den modellen tor Toubab Dialauo och var nöjda.
Kul hade vi här hos oss, brunch med andra gäster också, ut i regnet därefter. Sedan inköp av färdigpizza och uppvärmning av Tessans afrolasagne som smakar hott och underbart. Även en pava bubbel köptes in så att vi fick en skvätt att förgylla födelsedagsstarten med vid midnatt. Vi åt även köttbular, rökt skinka och dadlar, det är ju ramadan nu och då måste man bara vräka i sig dadlar efter solens nedgång för att orka till nästa solnedgång.
Nu har jag och Vikke alltså löst frågan om logi när vi besöker Barcelona då är vi inbjudna att bo hos Noelia och Dani i deras hus.
Så här ser de ut:
Här är vi på väg i plast-pirougen in i mangroveträsket, närmast kameran en jättelycklig Vikke som döljer sina känslor väl. Till höger Dani vilket polisongen avslöjar. Justa bandanas bäres av spanjorer, Vikke som vanligt i farsans hatt. På kvällen delade vi bord och erfarenheter från våra resor och hade jättetrevligt. Därefter tog Vikke och jag en tropisk dusch i regnet som vräkte ned.
Hola Hola!
//Göran//
Jag har funderat i 14 månader och nu har jag svaren
När jag först kom hit så funderade jag mycket över varför taxibilar, minibussar i lokal och rikstrafik, djugeltaxi 7-sätes av märket Peugeot, lastbilar, ja alla motorfordon i nyttotrafik i för och akter var handpåmålade orden "Alhamdoullilahi" "Touba" "M Backe" och "Lamp Fall". Ibland ett eller två av dessa ord men som oftast alla fyra, dock i så fall oftast två i vardera fören och aktern av fordonet. Nu har jag och min forskningsmedarbetare Vikke tagit reda på svaren. Jag ber att få återkomma med en utförlig rapport när jag väl är klar med den, den ligger på draft-reportstadiet just nu och en del filande återstår. Håll ut så ska jag stilla er nyfikenhet.
Jag har svaren ni har frågorna, Jeopardy på er!
//Göran//
Jag har svaren ni har frågorna, Jeopardy på er!
//Göran//
Vi har besökt en liten utlöpare av Sahara
Vid Lompoul, ca 100 km norr om Dakar finns en liten besöksvänlig öken. Vikke och jag hamnade där för att vi tog upp två liftare från Finland i St Louis och de skulle dit. Vi var nyfikna på öken så det passade utmärkt att köra dit och vi blev inte besvikna. Efter att ha lämnat asfalten så körde vi på en sandpist ca 5 km in i obekant obebott land. Det var framkomligt med 4-hjulsdriften i låst läge, men ibland tog underredet i och hasplåten slets loss. Det visade sig att den var bara en plastskiva mera av estetisk betydelse och efteråt najade killar på en mack fast den med universalreparationskittet;Tacka vet jag Ståltråd!
Här är vi framme vid entrén till öknen och jag har lyckats vända bilen och parkera på fast mark. Det gick bra efter att hjälpsamma killar pyst ut luft ur däcken för att förbättra framkomligheten i lössanden. Jag körde så sanden yrde och svenskar, finskor och afrikaner var helnöjda äver min brutala rallystil; Aari Vaatanen, kyllä! Nej men FarSan Airijoki på rallyhumör i avskriven bil. Zukan fick visa att den inte bara är en gatu-SUV.
MALLANSTICK: Nu är det tropiska govädret här. Åskan går just ovan hustaket, vinden ca 20 m/s, regnet vräker ned. Fiskarpojkarna har gått iland och strosar lojt på plagen framför vårat hus med harpuner och simfenor i händerna iklädda lämpliga våtdräkter. De ser ut att njuta av att bli duschade och håller på med att befria sig från våtdräkterna. Inne blinkar lamporna och dieselgeneratorn har brummat igång. Jag kör lapptoppen på batteri efter att ha slitit ut nätkabeln. Afrika är himla skönt och variationsrikt.
Här är vi till fots på väg in i besöksöknen. Häckväxterna är torra kvistar nedstuckna i sanden och döljer sanitetsavdelningen, små portabla skitaburkar av välbekant "husvagnsmodell". Finskorna ska stanna här och tar sina ryggsäckar med. Vikke har lånat min hatt, men liknar nog FarSan på gången.
I botten på sandgropen ligger tältlägret av beduinstuk.
I sovtälten är det riktigt mysigt inrett, bästa 3-stärniga sovkomfort men ingen AC.
Efter strapatserad bilresa och ökenvandring satt vi i restauranttältet och tog en iskall Coca, den kallas så här och inte Cola som i Sverige. Finskorna överlade med lägerledningen om förestående kamelritt in i solnedgången. Jag kände mig allmänt skitnödig som man oftast gör här i Afrika och fick hemlängtan till badrum med dusch i Aladies. Så Vikke och jag tackade och drog iväg hemåt till Bon Almadies för vila inför nästa äventyr.
För sådana som gillar sand, kameler, tältboende och lite lagom äventyr så är Lompoulöknen ett givet resmål. För mig var ett eftermiddagsbesök helt lagom.
//Göran//
Här är vi framme vid entrén till öknen och jag har lyckats vända bilen och parkera på fast mark. Det gick bra efter att hjälpsamma killar pyst ut luft ur däcken för att förbättra framkomligheten i lössanden. Jag körde så sanden yrde och svenskar, finskor och afrikaner var helnöjda äver min brutala rallystil; Aari Vaatanen, kyllä! Nej men FarSan Airijoki på rallyhumör i avskriven bil. Zukan fick visa att den inte bara är en gatu-SUV.
MALLANSTICK: Nu är det tropiska govädret här. Åskan går just ovan hustaket, vinden ca 20 m/s, regnet vräker ned. Fiskarpojkarna har gått iland och strosar lojt på plagen framför vårat hus med harpuner och simfenor i händerna iklädda lämpliga våtdräkter. De ser ut att njuta av att bli duschade och håller på med att befria sig från våtdräkterna. Inne blinkar lamporna och dieselgeneratorn har brummat igång. Jag kör lapptoppen på batteri efter att ha slitit ut nätkabeln. Afrika är himla skönt och variationsrikt.
Här är vi till fots på väg in i besöksöknen. Häckväxterna är torra kvistar nedstuckna i sanden och döljer sanitetsavdelningen, små portabla skitaburkar av välbekant "husvagnsmodell". Finskorna ska stanna här och tar sina ryggsäckar med. Vikke har lånat min hatt, men liknar nog FarSan på gången.
I botten på sandgropen ligger tältlägret av beduinstuk.
I sovtälten är det riktigt mysigt inrett, bästa 3-stärniga sovkomfort men ingen AC.
Efter strapatserad bilresa och ökenvandring satt vi i restauranttältet och tog en iskall Coca, den kallas så här och inte Cola som i Sverige. Finskorna överlade med lägerledningen om förestående kamelritt in i solnedgången. Jag kände mig allmänt skitnödig som man oftast gör här i Afrika och fick hemlängtan till badrum med dusch i Aladies. Så Vikke och jag tackade och drog iväg hemåt till Bon Almadies för vila inför nästa äventyr.
För sådana som gillar sand, kameler, tältboende och lite lagom äventyr så är Lompoulöknen ett givet resmål. För mig var ett eftermiddagsbesök helt lagom.
//Göran//
Först en tillbakablick
Jag var i EU nästan 4 månader och besökte Sverige från Göteborg till Björkliden och var också ett par veckor i Tyskland med Heide och besökte hennes familj. Kameran har inte varit med alla dagar men några minnesvärda moment har jag fångat på bild.
I Göteborg besökte Stina och jag min mor och syster i mars.
I Luleå låg det tjockt med snö när jag i mars flyttade in i huset där jag har en lägenhet.
I Wittenberg håller valnötsträdet som ska skugga biergarten vid Heides hus just på att slå ut i mitten av april.
Åter i Sverige på väg till Björkliden i sena april stannade vi till i Kiruna för att Johan skulle köra Slopen Open, men motvinden och dåligt glid gjorde att han avstod. Däremot träffade vi många glada vänner. Det gjorde vi också i Björkliden men det finns inte med på foto för regnet gjorde att min kamera inte fick komma ur väskan. Skitväder men ändock skitkul. Johan äntrade scenen och drog några sköna låtar efter prisutdelningen. Ingemar vann och gjorde ett sanslöst trick på en påle.
I mitten av maj körde jag ned Mme Renault från Luleå till Stockholm så att Karin skulle få tillgång till sommarbil. Vi for ut till Vaxholm bland annat för att dra strömming. Karin lyckades fånga en(1) och jag fick bara bottennapp och tappade bort krokarna. Strömmingen stekte vi och åt upp till middag (tillsammans med lite lax också). Vaxholm återbesökte jag i juni med Stina, det är väl värt att åka dit för det är så vackert och mysigt att promenera där. Man kan också spana på kändisar, jag såg Börje Salming och är lycklig över det ännu.
Titta noga så ser du Karins fångst!
Innan jag lämnade Sverige i juni så tog jag mor på en nedcabbad tur i Göteborg. Det var nog ganska uppskattat att se staden, älven och havet i bästa svenska sommarvädret.
Efter den EU-turnen var det dax att ta sig till Senegal igen och senare samlar jag ihop lite bilder därifrån. Viktor har varit på besök här och vi har åkt runt i västra delen av landet, sett bland annat öken och mangroveträsk samt mött många glada barn som ville bli fotograferade.
Alhamdoulillahi!
//Göran//
I Göteborg besökte Stina och jag min mor och syster i mars.
I Luleå låg det tjockt med snö när jag i mars flyttade in i huset där jag har en lägenhet.
I Wittenberg håller valnötsträdet som ska skugga biergarten vid Heides hus just på att slå ut i mitten av april.
Åter i Sverige på väg till Björkliden i sena april stannade vi till i Kiruna för att Johan skulle köra Slopen Open, men motvinden och dåligt glid gjorde att han avstod. Däremot träffade vi många glada vänner. Det gjorde vi också i Björkliden men det finns inte med på foto för regnet gjorde att min kamera inte fick komma ur väskan. Skitväder men ändock skitkul. Johan äntrade scenen och drog några sköna låtar efter prisutdelningen. Ingemar vann och gjorde ett sanslöst trick på en påle.
I mitten av maj körde jag ned Mme Renault från Luleå till Stockholm så att Karin skulle få tillgång till sommarbil. Vi for ut till Vaxholm bland annat för att dra strömming. Karin lyckades fånga en(1) och jag fick bara bottennapp och tappade bort krokarna. Strömmingen stekte vi och åt upp till middag (tillsammans med lite lax också). Vaxholm återbesökte jag i juni med Stina, det är väl värt att åka dit för det är så vackert och mysigt att promenera där. Man kan också spana på kändisar, jag såg Börje Salming och är lycklig över det ännu.
Titta noga så ser du Karins fångst!
Innan jag lämnade Sverige i juni så tog jag mor på en nedcabbad tur i Göteborg. Det var nog ganska uppskattat att se staden, älven och havet i bästa svenska sommarvädret.
Efter den EU-turnen var det dax att ta sig till Senegal igen och senare samlar jag ihop lite bilder därifrån. Viktor har varit på besök här och vi har åkt runt i västra delen av landet, sett bland annat öken och mangroveträsk samt mött många glada barn som ville bli fotograferade.
Alhamdoulillahi!
//Göran//
