FarSans blogg, make no mistake about it

---

Man kan tycka att när samma sak händer igen så är det inga nyheter. Nå, en god nyhet som skiljer från gårdagens är att Poovi toppade formen till dagens kval i HP och körde semifinal. Även de andra GW gjorde sin plikt och tog sig ner i pipen i två justa åk.

Annars är det väl i stort sett samma lika som igår från vårt helt korrekta norrbottniska perspektiv. Köttbullen Tompi alias Knoddas stompar på. Björne ville kittla oss och tog vägen via semin, så och Vuollerimmannen Ricky medan Johan gick raka vägen idag med relativt good time and height of flight. Mest imponerar dock oldien Mc Johnsson, Klimpfjäll. Han skåpade ut dagens WC-åkare så det bara stänkte om det.

Jag har aldrig sett så många "names" i en SM-final tidigare. I morgon blir det en intressant dag, både i Stor Hoppan och i Pipen. Någon homeboy Norrbotten bör ha en pallplats, svårt att gissa vem och vilken diciplin för nu är det helt tjockt av favoriter.

Sleep tight and may God bless you all Snow Board Lovers!

//FarSan//

PS Dagens höjdpunkt för mig var att mingla med Lisa Miskovsky vid pipen, What an amazing lady! Minst två kramar fick jag av henne. Hennes dotter Elvira diar bra och växer så det överträffar förväntningarna.

PPS Även Joel Leopardmans' fru och dotter Varga var där och hängde ut. Skön stil på travarna som gått till avel nu. Joel Ahlquists dotter Doris var dock hemma med mor i Kiruna.

---

---

Då är första dagen av träning i pipe och big air avslutad. Den slutade med kval till big air och inte utan framgång. Johan tillsammans med Lill Björn Lindgren, Tomas Knoddas Johansson och en man från Vuollerim, Rikard Sandling (alla välmeriterade norrbottningar) tag sig till final bland 14 andra. Johans resa dit blev mest spännande via semifinal. Där grejjade han sin fakie 720 helt med hjälmen på rätt plats, den satt som en smäck! Och landningen var en sk Seismisk händelse, jag uppfann begreppet idag tillsammans med Kirunas tävlande ledare Joel Ahlqvist.

Supporterstödet från GW-Crew var ett av dagens starkaste intryck och utan deras stöd, de krävde en Warrior i final och vrålade ut sina drömmar med Steven och alla andra i exstas. Inga andra åkare hade sådant stöd av den stora publikskaran, men ärligt talat en och annan pilsner hade inmundigats av dem.

Även Jonas Poovi gjorde ett par fina kvalåk men konkurrensen var hård i ett startfält på närmare 70 grabbar så han hamnade strax utanför finalen. Till morgondagens HP-kval kommer han igen tillsammans med Lövis, Tegis, Mc Pittja, Lill Erik och kanske någon fler GW-kille, jag har som inte riktigt klart för mig vilka som enbart ägnar sig åt supporterrollen och vilka som också ska tävla.

Jag rundar av med nåt foto:

GW-Crew med Joel Ahlqvist



GW-Crew med Knoddas



GW-Crew med Kotten i förgrunden



Tegis flyger över mig i pipen



Johan laddar för en Stor Big Airijoki

Voj voj vilken dag, det måste jag understryka!

Efter hemkomst till Tomteboet fräste Tegis på en panna med älgskav från en frusen stek, gissa om den tömdes snabbt! Så nu har grabbarna fått nya muskler för morgondagen. Den blir än mer spännande.

//FarSan//

---

---

Jag visar en interiör från mitt supporterkontor, jag är på plats nu för att njuta av snowboardelitens uppvisningar i SM-pipen och Big Jump Vännäs. Datorn konnektar, påskmust och Loka har inhandlats, jag kan kasta mig in i uppdraget.

Johan och Tegis har startat upp paltproduktionen så att alla favoritåkare ska vara stinna av kolhydrater inför morgondagens SM-kval. Tomteboet är fullt av folk, både de ordinarie plus ett antal gäster. Jag lyxar lite och bor på hotell Winn nere på stan vid Vasaplan. Även valet av hotell är ingen slump. Nu handlar det om Winn för Gällkakillarna

//FarSan//

---

---

Nu hände det som inte har hänt på många år. I går körde jag bil från Tyskland via Danmark till Sverige. Jag landsteg i Sverige i Helsingborg och solen sken. Dessutom var jag bland de första bilarna i rallyt upp mot den gröna "Nothing to Declare" skylten. Allt såg jättebra ut och vad händer, jo där hoppar en uniformerad kille ut i körbanan och visar stopptecken åt mig. Givetvis stannar jag lugnt och fint. Han börjar intervjua/förhöra mig. Så småningom ville han veta min adress i Sverige och då gav jag fel svar: "Jag har ingen". Bums iväg "till Garaget" sa han.

Där föstes jag in i en inglasad bur. Tre flinka tullare tömde bilen på allt bagage. Efter en väntan som jag upplevde som lång, jag hann spela upp hela Bangkok Hilton i skallen, så dök en glad labrador med viftande svans upp i garaget. Han nosade på alla grejjer som låg utspridda på garagegolvet, på bilen, under bilen och hoppade även in i skuffen. Hela tiden viftade han på svansen och såg väldigt glad ut.

Ett objekt fick jag förklara, jag hade en vacuuminplastad salami i en påse. Jag kan hålla med om att den ser rätt skum ut och luktar säkert konstigt i en labnos. De seriösa mörkklädda männen godtog produkten som en korv utan att ens röntgenundersöka den.

End of story denna gången, jag fick packa och åka vidare. Nu finns jag säkert med i tullens register över skummisar som dom ännu inte lyckats binda till något brott. Jag kan förvänta mig fortsatta framtida problem vid varje resa över någon gräns, olika länders myndigheter delar ju information med varandra numera.

//FarSan//

---

---

Kanske bör man ha en kamera? Johan har lovat hjälpa mig att trimma uppladdningsrutinen, vi får väl se om han har tid till det när jag väl är på plats och han står på start i pipen i Vännäs.

Jag läste test idag: http://www.bildochljud.se/index.php?cat=50611&kategori=&testid=3805  En sån där som Zoomar och Pixlar i massor kanske man ska ha. Jag har en gammal fin Kodak men den gör bara lite av det där Z & P. Fast någon klassisk bild har jag fångat med den, men den gillade inte kylan på Dundret. Så nu lämnar jag den hemma. Den trivdes bra i Indien och kanske kan återupplivas i Afrika.

I morgon efter kaffet och brötchen så drar jag till Media Markt och kollar vad som finns hemma. Jag kan inte dyka upp i Vännäs och söka ackreditering som Reporter för Bad Sodener Eccho utan att i varje fall ha ett kamerafodral på mig. Skägget har jag redan börjat odla så nu gäller det bara att totaloptimera attityden och attributen. Annars får jag återgå till att vara Serviceman för Niilivaaraåkarna och det känns inte helt fel heller; Ingen djävlas ostraffat med en byfinne, det vet svenskarna i varje fall.

FarSan

---

På fredag 7/3 bär det av på nästa road trip. Jag startar från Frankfurt/ BSaT med min fru och besöker svärmor i Eifelland ett par dagar. Sedan vidare till Stockholm, Stina och Karin som jag hoppas nå måndag kväll och slutligen Vännäs. Där vill jag vara på plats torsdag morgon vid pipen inför SM-starten. SM ser ovanligt intressant ut i år. Redan är flera oldies anmälda, Ax, Sterner, Knoddas, Apan mfl +newbees och wannabees så blir det nog ett av de bredasta startfälten sedan de gyllene åren. Senaste åren har ju varit tråkigt magra, nästan inga startande. Kolla själv nu: http://www.snowboardsm.se/, en excellent pipe är också redan på plats.

Det ryktas också att en del av de gamla favoriterna har varit på månadslånga träningsläger på hemlig ort i Alperna. De har blivit papparazzade både i Chamonix och Laax och lär nu avrunda träningen i Sälenfjällen och med kålhydrater ala Leksand recept för framgång.

Jag håller tummarna för våra Oldies, GW och Kiruna. Kan inte Vuollerim väcka upp någon deltagare också. Vore kul med ett komplett norrbottniskt startfält.

Beträffande rubriken vill jag bara avsluta med att säga att det var aldrig tänkt att jag ska delta som något annat än åskådare och högljudd supporter, vi ses under resans gång och vid pipen i Vännäs.

Skulle testa lite så jag ser att jag fattar hur det här funkar. Om nu dessa rader dyker upp som ett inlägg i bloggen då är jag ju på rätt väg. Fet hej då!

/ApanFarSan//