Vi har besökt en liten utlöpare av Sahara
Vid Lompoul, ca 100 km norr om Dakar finns en liten besöksvänlig öken. Vikke och jag hamnade där för att vi tog upp två liftare från Finland i St Louis och de skulle dit. Vi var nyfikna på öken så det passade utmärkt att köra dit och vi blev inte besvikna. Efter att ha lämnat asfalten så körde vi på en sandpist ca 5 km in i obekant obebott land. Det var framkomligt med 4-hjulsdriften i låst läge, men ibland tog underredet i och hasplåten slets loss. Det visade sig att den var bara en plastskiva mera av estetisk betydelse och efteråt najade killar på en mack fast den med universalreparationskittet;Tacka vet jag Ståltråd!
Här är vi framme vid entrén till öknen och jag har lyckats vända bilen och parkera på fast mark. Det gick bra efter att hjälpsamma killar pyst ut luft ur däcken för att förbättra framkomligheten i lössanden. Jag körde så sanden yrde och svenskar, finskor och afrikaner var helnöjda äver min brutala rallystil; Aari Vaatanen, kyllä! Nej men FarSan Airijoki på rallyhumör i avskriven bil. Zukan fick visa att den inte bara är en gatu-SUV.
MALLANSTICK: Nu är det tropiska govädret här. Åskan går just ovan hustaket, vinden ca 20 m/s, regnet vräker ned. Fiskarpojkarna har gått iland och strosar lojt på plagen framför vårat hus med harpuner och simfenor i händerna iklädda lämpliga våtdräkter. De ser ut att njuta av att bli duschade och håller på med att befria sig från våtdräkterna. Inne blinkar lamporna och dieselgeneratorn har brummat igång. Jag kör lapptoppen på batteri efter att ha slitit ut nätkabeln. Afrika är himla skönt och variationsrikt.
Här är vi till fots på väg in i besöksöknen. Häckväxterna är torra kvistar nedstuckna i sanden och döljer sanitetsavdelningen, små portabla skitaburkar av välbekant "husvagnsmodell". Finskorna ska stanna här och tar sina ryggsäckar med. Vikke har lånat min hatt, men liknar nog FarSan på gången.
I botten på sandgropen ligger tältlägret av beduinstuk.
I sovtälten är det riktigt mysigt inrett, bästa 3-stärniga sovkomfort men ingen AC.
Efter strapatserad bilresa och ökenvandring satt vi i restauranttältet och tog en iskall Coca, den kallas så här och inte Cola som i Sverige. Finskorna överlade med lägerledningen om förestående kamelritt in i solnedgången. Jag kände mig allmänt skitnödig som man oftast gör här i Afrika och fick hemlängtan till badrum med dusch i Aladies. Så Vikke och jag tackade och drog iväg hemåt till Bon Almadies för vila inför nästa äventyr.
För sådana som gillar sand, kameler, tältboende och lite lagom äventyr så är Lompoulöknen ett givet resmål. För mig var ett eftermiddagsbesök helt lagom.
//Göran//
Här är vi framme vid entrén till öknen och jag har lyckats vända bilen och parkera på fast mark. Det gick bra efter att hjälpsamma killar pyst ut luft ur däcken för att förbättra framkomligheten i lössanden. Jag körde så sanden yrde och svenskar, finskor och afrikaner var helnöjda äver min brutala rallystil; Aari Vaatanen, kyllä! Nej men FarSan Airijoki på rallyhumör i avskriven bil. Zukan fick visa att den inte bara är en gatu-SUV.
MALLANSTICK: Nu är det tropiska govädret här. Åskan går just ovan hustaket, vinden ca 20 m/s, regnet vräker ned. Fiskarpojkarna har gått iland och strosar lojt på plagen framför vårat hus med harpuner och simfenor i händerna iklädda lämpliga våtdräkter. De ser ut att njuta av att bli duschade och håller på med att befria sig från våtdräkterna. Inne blinkar lamporna och dieselgeneratorn har brummat igång. Jag kör lapptoppen på batteri efter att ha slitit ut nätkabeln. Afrika är himla skönt och variationsrikt.
Här är vi till fots på väg in i besöksöknen. Häckväxterna är torra kvistar nedstuckna i sanden och döljer sanitetsavdelningen, små portabla skitaburkar av välbekant "husvagnsmodell". Finskorna ska stanna här och tar sina ryggsäckar med. Vikke har lånat min hatt, men liknar nog FarSan på gången.
I botten på sandgropen ligger tältlägret av beduinstuk.
I sovtälten är det riktigt mysigt inrett, bästa 3-stärniga sovkomfort men ingen AC.
Efter strapatserad bilresa och ökenvandring satt vi i restauranttältet och tog en iskall Coca, den kallas så här och inte Cola som i Sverige. Finskorna överlade med lägerledningen om förestående kamelritt in i solnedgången. Jag kände mig allmänt skitnödig som man oftast gör här i Afrika och fick hemlängtan till badrum med dusch i Aladies. Så Vikke och jag tackade och drog iväg hemåt till Bon Almadies för vila inför nästa äventyr.
För sådana som gillar sand, kameler, tältboende och lite lagom äventyr så är Lompoulöknen ett givet resmål. För mig var ett eftermiddagsbesök helt lagom.
//Göran//
Kommentarer
Trackback
