Händelserik söndag
Igår hände mycket, ja nästan för mycket för en dag. Vi körde in Zukan och det gick som förväntat, den fick sina första bucklor av en elak taxi som tog sikte på oss. Körbarheten påverkades dock inte så vi rullar vidare på nya äventyr en erfarenhet rikare och med lite plåtskador som jag inte tänker reparera. Jag kan säga att om inte Heide varit med och skött snacket på franska så hade jag nog fått hjärnblödning. Det blev mycket ordväxling i den 35-gradiga solhettan men inga brutaliteter lyckligtvis. Palavern, inkluderande tre självutnämda medlare, slutade lyckligt, vi skakade hand och jag bjöd alla inblandade på en flaska mineralvatten från närmsta kiosk samt 2000XOF=3€ i advokatarvode till medlarna.
Morgonen tillbringade jag vid Atlanten läsandes den utförliga manualen så nu vet jag hur man handskas med 4WD och hög och låg växel. Allt annat var känd teknologi.
På em var vi på Pool Party med galna fransmän/senegaleser som drack Rosé med iskuber i och försökte överträffa varandra i utsagor om hur underbart livet är när man är på fyllan i poolen eller dess närhet. Det liknade svenskt midsommarfirande men jag observerade med ett vattenglas i närheten för jag körde ju dit och hem. Däremot parlerade jag ivrigt och högljutt som jag numera kan efter 9 år utanför Malmberget.
På hemvägen fastnade vi i ett muslimskt rally. Det hade varit stormöte för dyrkan av Al Mahdi, där av namnet Almadies på platsen där vi bor. De voro tusenden som det heter, alltså bokstavligen och alla ville fort ta sig vidare. Vägen kantades av tungt beväpnad polis som blåste i sina visselpipor och försökte hålla ordning på den långsamt utbredande trafikstockningen bestående av alla upptänkliga fordon samt horder av fotgängare.
Väl hemma på hotellet blandade jag två GT-Sun Downer på Bombay och Schweppes för att få oss att slappna av och diskutera dagens äventyr och lägga dom till handlingarna. Då dök nästa överraskning upp. Det hade blivit mörkt och i mörkret upptäckte jag en afrikansk man i ledig afrikansk klädsel, de är som bekant inte så lätt att upptäcka i skydd av mörkret. Men han log brett så därför såg jag honom Jag reste mig och vinkade till mig honom och hälsade vänligt. Vi inledde en konversation som varade fyra timmar inklusive middag på närbelägen restaurant, Blue Note.
Den mycket vänliga och lättskrattande mannen visade sig vara en av Senegals mest aktade diplomater och som nu lever som pensionär alternerande mellan farmen i Senegal och hustrun som jobbar i NY. I karriären har han gjort många hopp runt globen och för att nämna ett par platser så har han varit ambassadör i London och New Delhi. Att återge vad som avhandlades vill jag inte ge mig in på men någon episod vill jag berätta om. Redan före Senegals befrielse upprätthöll han kontakter med nordiska länderna och träffade tillsammans med Senegals president bland andra Urho Kekkonen i vintriga norra Finland. Då hände ett och annat som man inte bloggar om. Han var också inbjuden på CG16 och Silvias bröllop och vidimerade att svenske kungen är en trevlig kille utanför protokollets regler. Han har inte heller svårt att skratta. Om några timmar träffas vi igen vid middagsbordet och det ser jag verkligen fram emot.
Idag har det regnat och det passade fint för jag har behövt dagen till att smälta gårdagen och fundera över nästa steg.
Jag har också lyssnat på Gnarly Boys nya demo om Boklöv, blått och Malmberget vilket hade release idag. Ni hittar det på http://blog.gwarriors.com/ . Jag vill erkänna att båda ögonen blev fuktiga, så bra tycker jag det är. Grattis Johan, Pär och hela teamet!!!!!
//FarSan//
Kommentarer
Trackback
